brb norge

Idag är det tisdag och det drar för tusan ihop sig. Snart åker vi hem. Alltså verkligen, snart.

Det känns sorgligt och skönt och hjärteskärande på samma gång, det känns så otroligt bra att få komma hem och träffa alla efterlängtade och saknade personer igen, samtidigt som jag avskyr att behöva säga hejdå till alla fantastiska personer som jag har träffat här. För det värsta utav allt är ju att jag inte säger hejdå för sex veckor eller ens för ett år, utan mest troligt säger jag hejdå och kommer aldrig att träffa dem igen sen. Aldrig. Så himla knäppt och sinnessjukt när man har lärt känna någon på det sättet, och så ska man inte träffas mer.
Åh. Vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna alla dem.