brb norge

Vi passar på att dra på äventyr när vi väl är lediga, som Sanna och jag råkade vara denna vackra dag så vi cyklade ned till ängen där vi tillbringade några fina soltimmar med att fånga ögonblick.

 

Först och främst vill jag bara klargöra en sak, när jag eller Sanna berättar om kockarna på vårat jobb så ska ni inte föreställa er tjocka och skrockande gamla män, utan pojkar födda på 90-talet. Och säkert 80-talet, eftersom alla är så jäkla mycket äldre än vad man tror. Då vet ni.

 

Jag tänkte i alla fall tillägna detta inlägg till dem, för de är så fantastiska. Trots att man måste se upp för att de ibland får för sig att börja peppra stekta potatisar på en eller plocka upp och vända en uppochner när man minst anar det, så finns de alltid där till ens hjälp när man är i behov av aioli eller en extra Ferske Reker. De är så himla roliga och fina så jag vill bara krama om dem och ta med dem hem i en liten burk. Puss på er pojkar.

 

Alltså okej vad fasen ska det här föreställa men jaja.

 

Idag fick jag ansvara för att stänga hela restaurangen, vilket innebär räkna pengar i kassorna, låsa kassaskåp och massa andra viktiga saker som man inte borde få göra efter tolfte dagen. Dom litar på mig och tycker jag e flink, merci beaucoup!
Sen kom Sanna till Egon och överraskade mig med ett nyp i skjärten och en minut senare hade jag misshandlat mitt ansikte. Agnes nöp mig också i skjärten igår och det resulterade i att mitt knäsår körde in i bordskanten. Bloood. Jag börjar se ett mönster här.

De försöker döda mig långsamt.

Så jag lurade kocken Ashlack( ja, han heter så på riktigt) att jag hade gjort en snabb botoxbehandling under min rast som blev misslyckad och att han fick tycka att det var fult om man han ville. Han skrattade, det gjorde jag med

sen fick jag ont och slutade.

 På vägen hem cyklade jag och Sanna förbi massa fredagsfulla människor på gatorna. Jag hade målat fläskläpparna röda och de putade ofrivilligt. Några onyktra män tolkade det som ett yearning after kisses,

visslade och gjorde pussljud efter oss.

Vi cyklade vidare, svårfångade som vi är.

 

puuss

 

 

 

 

Vi fick en fråga av en läsare (hihihihihi vad kul det kändes att skriva det) som undrade vad jag och Sanna gör på vårat jobb, och då insåg vi att vi faktiskt aldrig riktigt berättat det. Det tänkte jag alltså göra nu, så kort som möjligt hehe.

Jag och Sanna jobbar båda på Bryggerikaia, som är en restaurang som ligger vid båthamnen i Bodö. Vi är anställda som servitriser, men vår huvuduppgift är mestadels "rydd", vilket innebär att vi springer runt och ser till att folk mår bra, hör ifall de har några önskemål, plockar bort efter att de ätit klart, bongar in de beställningar som de kastar åt oss, springer ut med mat när den är klar, och helt enkelt att göra allt för att underlätta och hjälpa till med att allt ska gå så smidigt som möjligt. Man skulle kunna säga att vi fungerar som hjälpredor, där vi har en grunduppgift (t ex att hålla det städat och snyggt på uteserveringen), men att när någon behöver få något fixat så fixar vi det. Säger någon till oss att fylla på cola i kylen, hämta mer is eller att bära ut drickor till bord 12 så vet vi hur man gör det.

Bryggerikaias uteservering.

Den enda nackdelen med att jobba så som jag och Sanna gör är att vi delar på heltid, och alltså inte får arbeta lika mycket som t ex Pone får. Våra veckor ser oftast ut så att vi jobbar varannan dag på vardagarna, och sedan jobbar vi båda två på helgerna då det behövs extra mycket personal. Eftersom det är säsongsarbete så påverkas vårt arbete väldigt mycket av väder, är det många gäster så behövs mer folk på restaurangen, och det är därför rätt svårt att räkna ut hur mycket man kommer tjäna och så. Man kan helt enkelt säga att när vi får jobba så tjänar vi fett bra, men att problemet ligger i att vi ibland inte får jobba så mycket som vi faktiskt vill.
I timlön får vi 125 nok, vilket motsvarar ungefär 147,5 svenska kronor, plus att vi får nattklubbstillägg (ob) på helgkvällar, så den är inte att klaga på. Hur täta vi blir återstår dock att se, allt hänger som sagt på hur ofta vi får jobba. I söndags fick jag liksom jobba tolv timmar, i tisdags fick jag jobba tre. Helt oförutsägbart är det, vilket kan kännas väldigt jobbigt ibland. Men hur som helst så trivs vi så oerhört bra på jobbet, tycker om våra kollegor massa mycket och har verkligen himla kul. Och det är ju ändå viktigast.

På vägen hem från en fin solnedgång och en trevlig främling på seven eleven fick vi syn på en staty

vi inte kunde motstå som bestod av en man, en stege och en hammare. Hi liksom built this town yo och för att visa  vår respekt så klättra vi

på hans ansikte.

 

(fast inte Sanna)

Jag hade just kommit hem från jobbet och Agnes, som också är ledig imorgon, satt uppe vid datorn. En stund senare försökte hon läsa harry potter högt för mig men det lät bara tapigt och gick inge vidare. Sen fick vi för oss att se systrar i jeans och det gjorde vi. Det är en sån där film som man nämner i tråkig ton när man snackar men fin är den faktiskt, riktigt fin inser jag nu. Och vi grät och snorade.

 

typ såhär såg vi ut.

Slickade mig på armen efter doppet och herregud här kan man ju koka pasta. Asvärt ju.

Sen kan jag lova att vi badade utan handduk och gick längre ut i vattnet. Vi är inte så muppiga som vi ser ut. Vi är hardcore bitches. Egentligen. Det syns inte på bild dock. Men vi är det.

Fyller ju som kraven för en kaffe på balkongen.

Finaste morgonpresenten att vakna till en måndag <3

Var efterlängtat ledig igår och ställde klockan på tidigt. Gick ut och stekte migsjälv som ett ägg i solen, läste ut en bok, åt Snickersglass, råkade blotta mig för grannen, lyssnade på musik och hade ett allmänt nice sommarlov (som vi glömmer bort att vi har hela tiden). :)

 

Sen när Pone kom hem från jobbet fick vi en uppenbarelse över hur äckligt vårt hus var. Verkligen slusk. Lixom vilka människor lever här egentligen??!?! USCH!!! Eftersom vi numera ser på oss själva som en liten familj, som köper familjeförpackningar av skinka och respekterar varandras sovtider, tog jag och Pone tag i vårt gemensamma boende. Vi tvättade ungefär 18 tvättar, diskade bort högen av porslin, dammtorkade jävlart säkert överallt, fyllde ungefär 19 soppåsar och kröp över hela golvet med en helvettes minisop för att vi har varken dammsugare eller skurmopp. Renbäddade och vädrade och tvättade till och med filten i soffan. Åh gud vad det känns bra! Nu är vårt hem ett vackert hem igen och sluskarna i oss får vi tona ner på ett tag.

 

Varnar för långt inlägg redan innan jag har börjat skriva. Ska ni med ett flyg eller en båt så börja inte läsa, ska ni göra något viktigt som att sova eller städa så läs. För det gör man alltid när man egentligen ska göra något viktigt.

Okej! Hej på er. Jag kom just hem från le jobb och är helt knäppt trött. Jag har varit två popcorn från att somna/svimma senaste timmarna, kanske för att det blev tolv timmar utan mat/sov/sitt/kisspaus (nu får ni inte tro att vi inte får gå på toaletten, det får vi, jag var helt enkelt inte nödig bara. Okej, moving on). Men det har verkligen varit en fett mysig och bra dag idag, alla små norskar har varit gulliga och jag har känt mig mycket duktig mest hela tiden. Dagen började med att jag kom hem från jobbet halv sex i morse, och hade ett problem. Den vita skjorta som vi har på oss när vi jobbar blir smutsig väldigt snabbt och lätt, men jag hade tagit det till en ny nivå. Efter stängning igår skulle jag ställa undan en skål med jordgubbspuré, och råkade hälla hälften över mig. Men jag slängde skjortan i tvätten som en chef, startade maskinen, gick och la mig. Innan jag hade hunnit somna ringde Pones väckarklocka och hon gick upp för att fara på sitt jobb. Efter några timmars sömn klev jag upp, tog ut min skjorta och hängde den på tork i solen. Lagom till att jag skulle börja jobba klockan 14.00 var den både vit och torr igen. Snyggt där, tack.

Och på jobbet gick det som sagt brabrabra, jag har rullat bestick och burit ut mat och tagit betalt som en kung. Kom på mig själv när jag sprang in i köket och sa "Ni må sprätta bongarna för nu höll jag på att ge bruden på 53 blåskjell", eller något liknande, att vad fasen säger jag? Vad det där ens en korrekt mening? Hade jag hört någon säga den för tre veckor sedan hade jag fattat nada, none, neko. Men ja. Det är så det pratas hela dagarna, det är jordbaer hit och fiskesupper dit så jag blir helt snurrig i huvet. Fast det är kul. En sak som jag funderade på idag är: hur tänker människor när de tittar ut genom fönstret, ser att det är stekande sol och termometern visar sommarens varmaste dag hittills, OCH SÅ TAR DE PÅ SIG JEANS? Jag höll på att smälla av och smälta ner till en liten pöl när jag gled runt på uteserveringen i mina svarta jeans, men jag hade ju inte så mycket till val. När det sedan kom en massa folk som (förhoppningsvis) får ta på sig precis vad de vill själva, och så har de också på sig svarta, slickade jeans? Biatchez please, use your valfrihet för bövelen. 

Dock blev det lite pinsamt när jag stod i baren och skulle hälla upp en öl, och tänkte se lite cool ut. Glasen står nämligen staplade i höga torn och ibland fastnar de ihop med varandra, någonting som lätt går att lösa med ett litet försiktigt slag på glaset. Två glas satt alltså ihop, jag svängde runt dem, smällde till dem och krasch. Mitt trick misslyckades och jag fick ta ett nytt glas och hälla upp ölen i det istället. Värre än så var det inte, men jag blev ändå besviken för att jag inte fick se cool ut. (Gjorde exakt samma sak igen typ en halvtimme senare, men det var inne i diskrummet så då hade jag inte publik). Men det var det enda nederlaget idag! Annars har jag under dessa timmar tjänat ihop pengar så att jag kan gå på bio sjutton och en halv gång. Eller elva gånger, om jag vill ha popcorn till. Annars skulle jag kunna köpa tre par urban ears-lurar. Eller säkert jättemånga liter torrfoder. Bra känns det i alla fall, man vet aldrig när man kan behöva lite torrfoder.

Så, jag har alltså jobbat tolv timmar på en knäckemacka, en skål gröt och två wienerbröd. Borde göra mat, men ORKAR INTE. Jag fick med mig sju muffinsar hem, sinnessjukt goda. Måste äta en. Orkar inte laga mat. Okej, nu är det sovdags. Jag är ledig imorgon, och det känns faktiskt oerhört skönt. Godnatt, barn.
Jag och mitt smilehull. (Wow, verkligen jättestor bild på mig. Tja.)

Usch vad jag tycker om att jobba med människor. Det vill jag verkligen göra när jag blir stor. Elr större. Elr jag är ju ganska liten (17 hej!) Hm... Äh IALLAFALL, glada människor är nice. Och det är ju typ det mitt jobb går ut på. Hämta mer vann (vatten), springa efter filtar, se vart deras Lammeskanke egentligen är, duka av och torka borden. Allt för att peepzen ska vara happy peepz som kommer tillbaka.

I denhär branschen är det ju mest alla fula och irriterande incidenter man spottar ur sig till närmaste öra, och det är sånt folk talar om. Därför tror nog många att det är jättehemskt och fantastiskt frustrerande att bara lyssna på gnäll från kunder hela dagarna. Men hur ofta hör man inte "Tuuuusen takk!". Det är HELA tiden.

(Hungriga) folk är bitchiga tills de fått sin mat, då är de inte kul att hantera. Men sen. Sen är de sååå lyckliga (och mätta) och då är det bara roligt att servera och torka deras spillda Cola. För man får så mycket uppskattning. 

Nä, människor vill jag jobba med. Frågan är bara vad jag vill bli. För jag tänker faktiskt inte satsa på servitrisyrket (sry, chefis)

 

Jag såg en Räv!!! Fattar ni hur coolt det är? Har aldrig sett en livs levande räv förut och denna smög omkring i någons tomt i vårt kvarter då jag cyklade förbi och nynnade på vägen hem. Då sprang den upp, in i skogen och strax efter började kråkor kraxa, lät som en varning till andra kråkkompisar att räven har anlänt, akta er. Skogen djur lever nära människorna här i Norge. Jag hade velat vara en uggla eller nån annan skogsvarelse i trygghet och se allt det där hända inifrån. När jag är ledig nån dag ska jag ut på äventyr i skogen. 

Det är tydligen midsommar i Sverige idag, nice.