brb norge

 

Så var äventyret över, i alla fall för mig och Sanna. Pone stannar som sagt kvar två veckor längre, men hon har bestämt sig för att inte orka blogga själv. Och dessutom drar vi med datorn, så hon skulle inte kunna även om hon ville.
Hur som havre, det var kuligt att skriva och kuligt att ni ville läsa vad vi hade att skriva. Vi hörs och ses någonstans, mig hittar ni i varje fall här igen. Hade greeeeeeeeeeeeeeeit biatchez y'all.

 

Jag och Hanna dygnar medan de andra sover. Vi skrattar så att vi gråter åt det faktum att under de 60 timmar som Hanna befunnit sig här, har hon hunnit pussa på två personer, som båda heter Øyestein. Vi har utnämnt det till världens osexigaste namn.

Två veckor kvar i Norge. He_Re_Gu.

Två veckor är ingenting. Fast det är ju ändå två veckor. Hm. Det känns konstigt att vi ska åka hem, har som inte haft det i åtanke förrän nu men nu har som steken vänts, och istället för att räkna hur länge vi har varit här så har jag börjat räkna hur länge vi har kvar. Konstigt.

Annars är det en bra dag idag, för Hanna och Julia kommer på besök ikväll!!! Det hela är fett oplanerat och jag fattar inte hur vi ska få ihop allt eftersom vi alla jobbar hela helgen, men det ska nog gå bra. Jag är bara så glad för att jag ska få träffa dem=D=D=D=D=D=DD=D=D=D. Ehm. Ja.

Jag är rätt trött. Vi hörz, hejz.

 

(Här skulle det ha varit en bild, men det gick inte att ladda upp. Så ni får föreställa er en själva, med valfritt motiv.)

 

 

Först och främst vill jag bara klargöra en sak, när jag eller Sanna berättar om kockarna på vårat jobb så ska ni inte föreställa er tjocka och skrockande gamla män, utan pojkar födda på 90-talet. Och säkert 80-talet, eftersom alla är så jäkla mycket äldre än vad man tror. Då vet ni.

 

Jag tänkte i alla fall tillägna detta inlägg till dem, för de är så fantastiska. Trots att man måste se upp för att de ibland får för sig att börja peppra stekta potatisar på en eller plocka upp och vända en uppochner när man minst anar det, så finns de alltid där till ens hjälp när man är i behov av aioli eller en extra Ferske Reker. De är så himla roliga och fina så jag vill bara krama om dem och ta med dem hem i en liten burk. Puss på er pojkar.

 

Alltså okej vad fasen ska det här föreställa men jaja.

Vi fick en fråga av en läsare (hihihihihi vad kul det kändes att skriva det) som undrade vad jag och Sanna gör på vårat jobb, och då insåg vi att vi faktiskt aldrig riktigt berättat det. Det tänkte jag alltså göra nu, så kort som möjligt hehe.

Jag och Sanna jobbar båda på Bryggerikaia, som är en restaurang som ligger vid båthamnen i Bodö. Vi är anställda som servitriser, men vår huvuduppgift är mestadels "rydd", vilket innebär att vi springer runt och ser till att folk mår bra, hör ifall de har några önskemål, plockar bort efter att de ätit klart, bongar in de beställningar som de kastar åt oss, springer ut med mat när den är klar, och helt enkelt att göra allt för att underlätta och hjälpa till med att allt ska gå så smidigt som möjligt. Man skulle kunna säga att vi fungerar som hjälpredor, där vi har en grunduppgift (t ex att hålla det städat och snyggt på uteserveringen), men att när någon behöver få något fixat så fixar vi det. Säger någon till oss att fylla på cola i kylen, hämta mer is eller att bära ut drickor till bord 12 så vet vi hur man gör det.

Bryggerikaias uteservering.

Den enda nackdelen med att jobba så som jag och Sanna gör är att vi delar på heltid, och alltså inte får arbeta lika mycket som t ex Pone får. Våra veckor ser oftast ut så att vi jobbar varannan dag på vardagarna, och sedan jobbar vi båda två på helgerna då det behövs extra mycket personal. Eftersom det är säsongsarbete så påverkas vårt arbete väldigt mycket av väder, är det många gäster så behövs mer folk på restaurangen, och det är därför rätt svårt att räkna ut hur mycket man kommer tjäna och så. Man kan helt enkelt säga att när vi får jobba så tjänar vi fett bra, men att problemet ligger i att vi ibland inte får jobba så mycket som vi faktiskt vill.
I timlön får vi 125 nok, vilket motsvarar ungefär 147,5 svenska kronor, plus att vi får nattklubbstillägg (ob) på helgkvällar, så den är inte att klaga på. Hur täta vi blir återstår dock att se, allt hänger som sagt på hur ofta vi får jobba. I söndags fick jag liksom jobba tolv timmar, i tisdags fick jag jobba tre. Helt oförutsägbart är det, vilket kan kännas väldigt jobbigt ibland. Men hur som helst så trivs vi så oerhört bra på jobbet, tycker om våra kollegor massa mycket och har verkligen himla kul. Och det är ju ändå viktigast.

Varnar för långt inlägg redan innan jag har börjat skriva. Ska ni med ett flyg eller en båt så börja inte läsa, ska ni göra något viktigt som att sova eller städa så läs. För det gör man alltid när man egentligen ska göra något viktigt.

Okej! Hej på er. Jag kom just hem från le jobb och är helt knäppt trött. Jag har varit två popcorn från att somna/svimma senaste timmarna, kanske för att det blev tolv timmar utan mat/sov/sitt/kisspaus (nu får ni inte tro att vi inte får gå på toaletten, det får vi, jag var helt enkelt inte nödig bara. Okej, moving on). Men det har verkligen varit en fett mysig och bra dag idag, alla små norskar har varit gulliga och jag har känt mig mycket duktig mest hela tiden. Dagen började med att jag kom hem från jobbet halv sex i morse, och hade ett problem. Den vita skjorta som vi har på oss när vi jobbar blir smutsig väldigt snabbt och lätt, men jag hade tagit det till en ny nivå. Efter stängning igår skulle jag ställa undan en skål med jordgubbspuré, och råkade hälla hälften över mig. Men jag slängde skjortan i tvätten som en chef, startade maskinen, gick och la mig. Innan jag hade hunnit somna ringde Pones väckarklocka och hon gick upp för att fara på sitt jobb. Efter några timmars sömn klev jag upp, tog ut min skjorta och hängde den på tork i solen. Lagom till att jag skulle börja jobba klockan 14.00 var den både vit och torr igen. Snyggt där, tack.

Och på jobbet gick det som sagt brabrabra, jag har rullat bestick och burit ut mat och tagit betalt som en kung. Kom på mig själv när jag sprang in i köket och sa "Ni må sprätta bongarna för nu höll jag på att ge bruden på 53 blåskjell", eller något liknande, att vad fasen säger jag? Vad det där ens en korrekt mening? Hade jag hört någon säga den för tre veckor sedan hade jag fattat nada, none, neko. Men ja. Det är så det pratas hela dagarna, det är jordbaer hit och fiskesupper dit så jag blir helt snurrig i huvet. Fast det är kul. En sak som jag funderade på idag är: hur tänker människor när de tittar ut genom fönstret, ser att det är stekande sol och termometern visar sommarens varmaste dag hittills, OCH SÅ TAR DE PÅ SIG JEANS? Jag höll på att smälla av och smälta ner till en liten pöl när jag gled runt på uteserveringen i mina svarta jeans, men jag hade ju inte så mycket till val. När det sedan kom en massa folk som (förhoppningsvis) får ta på sig precis vad de vill själva, och så har de också på sig svarta, slickade jeans? Biatchez please, use your valfrihet för bövelen. 

Dock blev det lite pinsamt när jag stod i baren och skulle hälla upp en öl, och tänkte se lite cool ut. Glasen står nämligen staplade i höga torn och ibland fastnar de ihop med varandra, någonting som lätt går att lösa med ett litet försiktigt slag på glaset. Två glas satt alltså ihop, jag svängde runt dem, smällde till dem och krasch. Mitt trick misslyckades och jag fick ta ett nytt glas och hälla upp ölen i det istället. Värre än så var det inte, men jag blev ändå besviken för att jag inte fick se cool ut. (Gjorde exakt samma sak igen typ en halvtimme senare, men det var inne i diskrummet så då hade jag inte publik). Men det var det enda nederlaget idag! Annars har jag under dessa timmar tjänat ihop pengar så att jag kan gå på bio sjutton och en halv gång. Eller elva gånger, om jag vill ha popcorn till. Annars skulle jag kunna köpa tre par urban ears-lurar. Eller säkert jättemånga liter torrfoder. Bra känns det i alla fall, man vet aldrig när man kan behöva lite torrfoder.

Så, jag har alltså jobbat tolv timmar på en knäckemacka, en skål gröt och två wienerbröd. Borde göra mat, men ORKAR INTE. Jag fick med mig sju muffinsar hem, sinnessjukt goda. Måste äta en. Orkar inte laga mat. Okej, nu är det sovdags. Jag är ledig imorgon, och det känns faktiskt oerhört skönt. Godnatt, barn.
Jag och mitt smilehull. (Wow, verkligen jättestor bild på mig. Tja.)