det var det.
Så var äventyret över, i alla fall för mig och Sanna. Pone stannar som sagt kvar två veckor längre, men hon har bestämt sig för att inte orka blogga själv. Och dessutom drar vi med datorn, så hon skulle inte kunna även om hon ville. Hur som havre, det var kuligt att skriva och kuligt att ni ville läsa vad vi hade att skriva. Vi hörs och ses någonstans, mig hittar ni i varje fall här igen. Hade greeeeeeeeeeeeeeeit biatchez y'all.
jobbigt kanske lite ja
Idag är det tisdag och det drar för tusan ihop sig. Snart åker vi hem. Alltså verkligen, snart.
Det känns sorgligt och skönt och hjärteskärande på samma gång, det känns så otroligt bra att få komma hem och träffa alla efterlängtade och saknade personer igen, samtidigt som jag avskyr att behöva säga hejdå till alla fantastiska personer som jag har träffat här. För det värsta utav allt är ju att jag inte säger hejdå för sex veckor eller ens för ett år, utan mest troligt säger jag hejdå och kommer aldrig att träffa dem igen sen. Aldrig. Så himla knäppt och sinnessjukt när man har lärt känna någon på det sättet, och så ska man inte träffas mer. Åh. Vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna alla dem.
Kattbesök
Igår fick vi ett husdjur som följde med in i huset och var sådär lagomt söt.
Koselig katt alltså, kurrade och tassade runt som om han ägde stället.
Sen fick han springa ut i det vilda igen, så vi slapp få kisspölar över hela stället. Hejdå norskis.
Det snurrar i min skalle
Styrde Kafé Kafka igår och tåget spårade än en gång.
Godisdrinkar, improteater, utmaningar, tappad taktkänsla, sneda leenden och tvillinghångel mot trasiga biljardbord. Kosikos på toaletten, måshat, vibrationer på parkeringplatser och arga chaufförer. Sedan kanske någon badade i fontäner och någon annan nästan välte en telefonkiosk i hettan, men det slutade iallafall med barfotagång hem tillsammans mitt i natten.
Dock så träffade vi chefen på hans promenad hem från jobbet, men äh. fuck it, igår var fan dejligt.
på tal om norska stalkers.
Detta höll på mellan tjugo i två och kvart över sex. Är alla norrmän galna eller vad är det som händer?
Tare roligt liksom, dere er kva fan rara hele högen.Okej, allvarligt
HUR hanterar man en norsk stalker? Jag vet inte iallafall.
Jag fattar ingenting av vad han säger förutom att han vill skjutsa mig, hem till Sverige.
var tog den vägen.
Idag är det lördag, och på torsdag lämnar jag och Sanna Norge för den här gången.
I veckor har vi bävat inför denna dag som nu glider närmare inpå oss, men nu när den har kommit så här nära så känns det faktiskt ganska bra. Det känns som att det är dags nu. Vi är klara med det här nu. Eller, snart i alla fall. Vi har ju som sagt fortfarande några dagar kvar här, och på dem har vi tänkt försöka pressa ut varenda lilla krona ur oss själva(?). Så nu - cykel mot jobbet. För elfte dagen i rad.från café till café
Surplade kaffe mocca på Café Du Verden och kyckling nudlar på kafé Kafka.
Skrev listor på prylar som ska införskaffas när lönarna kommer och pratade om sånt som gjorde hjärtat varmt och ögonen glasartade.
Fina skyltar hängde på väggarna och slitna böcker låg på hyllorna.
Jag gillar caféer, i plural.
Lilarosa
Fina färger, fin flicka.
Sushigummor
Det var erbjudande på jättegod glass på ica så vi tog våra täcken och studsade dit.
HANDDUKSKRAMAR
<3<3<3<33<3<3<3<33<3
(vi myser)
så himla freschhhhh, fast nej.
Det syns inte så bra på bilden, men såhär ren och fin blir man av att arbeta i restaurang. Skulle inte du vilja få en soppa serverad av någon med ärmar täckta av spilld öl, oppvasksvann och blåskjellsspad? Nej usch. Inte okej alls.
Jag kom i alla fulla fall just hem från en kväll på le workeliworkwork. Jag var så himla trötter mest hela kvällen, men bra gick det, och rik blir man ju. Förhoppningsvis. Nu lyssnar jag på Icona Pop i Hallå P3 och äter ostmacka. Sämre kan man ju ha det lixxxxxom. Peace out.Trivs, ok.
Sitter i soffan under ungefär 18 täcken i någon annans kläder och äter vattenmelon (som självklart är köpt på tillbud). Jag hade nästan glömt bort känslan av att vara helt ensam. Känns helt koseligt.
Har jobbat snart en vecka i sträck nästan 10 timmar varje dag och det känns i kroppen. Har nött upp mina byxor, fått grymma biceps av alla statisk fullpackad-bricka-träning och kan numera cykla hur långt som helst utan att börja löka.
På tal om fordon så har jag åkt med något motordrivet (sedan bussen släppte av oss för fem veckor sedan) endast två gånger! En gång när vi fick åka gratis med en taxi för att vi var söta och en gång när en kock körde hem mig mitt i natten. TVÅ gånger. Och det funkar hur bra som helst att cykla hela tidn. Vi cyklar fem kilometer på en kvart, och den milen vi cyklar varje dag känns som en fis i rymden.
Jag menar, i fredags cyklade Agge en mil för att hämta lite eyeliner och ett annat linne.
Men livet är så fantastisk här uppe. Usch jag vill faktiskt inte hem.
saltvatten
Lugnet efter stormen ägde rum idag. Vi är nu tillbaka till tre bruttor och den dagliga standardrytmen har återkommit i boet. Dock kommer man ju sakna kalabaliken ni medförde Julia och Hanna
så tack för en vrickad och rolig helg!
Fina tjejjor.
Jag är hur som helst bruuun nu, eftersom tänderna och ögonvitorna syns tydligare än förra veckan, en framskridande process jag gärna vill utveckla så när jag steg upp denna soliga söndagsmorgon tog jag med frukosten ut på verandan och stekte och frossade. Sen fick jag ett städrus och rengjorde litegrann innan jag väckte Agnes ur hennes tre timmars långa skönhetssömn för att vi skulle för fasiken ta och bada idag.
Så vi pumpade cyklarna och drog till stranden.
Fast ni får int se stranden, bara vattenlivet under stranden å låt mej ba sej dej att he va kallt å salt og sköönt å he e allt du treng og vete så spör mej ikke om någe mer för je husk ikke. Nu vart det norrländska och norska samtidigt, hängde du med får du en Egonballong.
Kämpe flink! Ok, jag ska uppenbarligen gå och lägga mig nu. Godnatt.
Sömnlös och nästan medvetslös
Vi har levt våra norska liv lugnt. Vi har jobbat, kokat gröt och somnat. Sedan har vi gjort nice saker men ändå fokuserat på att alltid vara utsövd och fräsch på jobbet.
I veckan har det varit fuck it.
Lina kom på besök måndag - torsdag och Hanna och Julia torsdag - söndag. De träffades alltså vid bussbytet i Jäckvik. Så vi har haft folk i huset hela veckan (och det har varit så förbannat roligt!!) men sömn är det som alltså prioriterats minst.
Så med med vill jag säga tack för veckan knäppisar, men lite koma skulle inte sitta fel nu. Puss.
Min kära vän Hanna.
Jag och Hanna dygnar medan de andra sover. Vi skrattar så att vi gråter åt det faktum att under de 60 timmar som Hanna befunnit sig här, har hon hunnit pussa på två personer, som båda heter Øyestein. Vi har utnämnt det till världens osexigaste namn.
En annan sak som är kul är att hon har råkade ställa till lite kalas och kalabalik på norsk hemmafest genom att bonda med en tjej, strula med hennes ragg (Øyestein nummer 2), som dessutom är bra kompis med Øyestein nummer 1, som på något vis har hunnit bli kär i Hanna sedan igår kväll? Skrik och bråk och utskällningar och gråt och mördarblickar. Hoppsan, sa Hanna. Till saken hör också att personerna i fråga ingår i samma militärkår och ska bo tillsammans i ett år framöver.
Vi tackar och bockar för vistiten, men det kanske är lika bra att vi låter Hanna fly fältet hals över huvud imorgon. Om inte bara för hennes egen skull, så då även för resten av Norges unga mäns skull.
Åh vilka spexare vi är va.
En kväll med ett falsklegg.
Hanna och Julia kommer hit och fuckar upp vår lugna tillvaro
Herrgud vad hände ens ikväll.
4 done, 2 to go.
Två veckor kvar i Norge. He_Re_Gu.
Två veckor är ingenting. Fast det är ju ändå två veckor. Hm. Det känns konstigt att vi ska åka hem, har som inte haft det i åtanke förrän nu men nu har som steken vänts, och istället för att räkna hur länge vi har varit här så har jag börjat räkna hur länge vi har kvar. Konstigt.
Annars är det en bra dag idag, för Hanna och Julia kommer på besök ikväll!!! Det hela är fett oplanerat och jag fattar inte hur vi ska få ihop allt eftersom vi alla jobbar hela helgen, men det ska nog gå bra. Jag är bara så glad för att jag ska få träffa dem=D=D=D=D=D=DD=D=D=D. Ehm. Ja.
Jag är rätt trött. Vi hörz, hejz.
(Här skulle det ha varit en bild, men det gick inte att ladda upp. Så ni får föreställa er en själva, med valfritt motiv.)
jag luktar räka. det luktar äckligt.
Idag fick jag oväntat besök på jobbet, då blev jag såhär glad! (Och nej vadå, jag ser inte alls trög ut)
Som ni kanske redan förstått så är Sannas lillasyster Lina här och är gullig för tillfället, vilket är fint. Men idag mådde jag dåligt och ikväll jobbade jag, så jag har inte varit med och kalasat något idag. Jag har däremot kommit på att de saker som jag tänker mest på jobbet är:
1. Vad i helskotta sa han och vad betyder det?
2. Avskyr barn som leker med ljus. Avskyr att byta ljus när barn har lekt med dem.
3. Tappaintetappaintetappainte.
4. Jag är hungrig.
5. LOL.
Nu ska jag äta en ostmacka, för Lina hade med sig ost(L)(L)(L). Vi fick dock låna en hyvel av grannen för vi hade ingen sådan. Sedan ska jag bygga en båt. Skoja, jag ska sova eller något. Jag luktar äckligt. Jag är kladdig. Mysigt. Hejdå.Jag måste dela täcke med någon
Hårda kramar i ett diskrum och nästan en tår i ögat. Usch vad jag är blödig.
^OOZSTface
Nu är vårt kylskåp är färgglatt och vackert. Det är nog därför jag grät.
Jag bju
Nej lugna er nu.
Jag bjuder bara fina småsyskon som sitter på bussen hit, nu i detta ögonblick!
Så ursäkta om jag lockade med pizza, om du inte är en Näsström får du inge.
Synd.
En mås och ganska mycket mat
Ikväll gick vi och åt där vi i vanliga fall plockar bort efter de som äter. Vi satt oss på uteserveringen och beställde in en hummerpasta och en raekehaler, två rätter som vi suktat efter ända sedan den stund då vi började bära in rester av dem. Och alltså så gott. Så. Gott. Dock var det första gången vi åt hummer så vi visste inte riktigt hur man gjorde, men det märkte nog ingen. Vi såg ju hummerrutinerade ut.
*CoOl TcHjEj* ;););););)
Fredag.
Söndag.Vad är fram och vad är bak?
Vädret är ungefär såhär. Addera lite vatten i smattrande mängd bara.
EN dag såg jag inte ett moln på himlen. Men det var bara några timmar. Men jag lovar det hände!
Fast äh, det är ju ändå Norge, vad hade vi förväntat oss?
"Ring mei!"
Idag fick jag mitt första telefonnummer.
Från en gubbe.
Jag ryddade av han och hans kompisars bord flera gånger och vi började småprata och han berättade att han var halvsvensk. Sedan så kom vi in på hans mammas stuga i Gällivare som han absolut tyckte jag skulle komma och hälsa på i. Jag skrattade, tog hans fjärde ölglas och gick in.
Sedan när de skulle gå letade han upp mig och tryckte ner ett kvitto med hans namn ("facebook, facebook!")
och hans telefonnummer i mitt förkläde.
Lixom öh tack, I'll call you maybe.
På en äng
Vi passar på att dra på äventyr när vi väl är lediga, som Sanna och jag råkade vara denna vackra dag så vi cyklade ned till ängen där vi tillbringade några fina soltimmar med att fånga ögonblick.
de där som lagar mat.
Först och främst vill jag bara klargöra en sak, när jag eller Sanna berättar om kockarna på vårat jobb så ska ni inte föreställa er tjocka och skrockande gamla män, utan pojkar födda på 90-talet. Och säkert 80-talet, eftersom alla är så jäkla mycket äldre än vad man tror. Då vet ni.
Jag tänkte i alla fall tillägna detta inlägg till dem, för de är så fantastiska. Trots att man måste se upp för att de ibland får för sig att börja peppra stekta potatisar på en eller plocka upp och vända en uppochner när man minst anar det, så finns de alltid där till ens hjälp när man är i behov av aioli eller en extra Ferske Reker. De är så himla roliga och fina så jag vill bara krama om dem och ta med dem hem i en liten burk. Puss på er pojkar.
Alltså okej vad fasen ska det här föreställa men jaja.
Såhär ser vi ut mest hela tidn
Med skjorta, förkläde, svarta byxor och det obligatoriska berget av ölglas.
Sedan ser jag också alltid ut såhär i facet också. Alltidalltidalltid.
Rawr.
Fredag, fläskläpp och fulla gubbar.
Idag fick jag ansvara för att stänga hela restaurangen, vilket innebär räkna pengar i kassorna, låsa kassaskåp och massa andra viktiga saker som man inte borde få göra efter tolfte dagen. Dom litar på mig och tycker jag e flink, merci beaucoup!
Sen kom Sanna till Egon och överraskade mig med ett nyp i skjärten och en minut senare hade jag misshandlat mitt ansikte. Agnes nöp mig också i skjärten igår och det resulterade i att mitt knäsår körde in i bordskanten. Bloood. Jag börjar se ett mönster här.
Sen kom Sanna till Egon och överraskade mig med ett nyp i skjärten och en minut senare hade jag misshandlat mitt ansikte. Agnes nöp mig också i skjärten igår och det resulterade i att mitt knäsår körde in i bordskanten. Bloood. Jag börjar se ett mönster här.
De försöker döda mig långsamt.
Så jag lurade kocken Ashlack( ja, han heter så på riktigt) att jag hade gjort en snabb botoxbehandling under min rast som blev misslyckad och att han fick tycka att det var fult om man han ville. Han skrattade, det gjorde jag med
Så jag lurade kocken Ashlack( ja, han heter så på riktigt) att jag hade gjort en snabb botoxbehandling under min rast som blev misslyckad och att han fick tycka att det var fult om man han ville. Han skrattade, det gjorde jag med
sen fick jag ont och slutade.
På vägen hem cyklade jag och Sanna förbi massa fredagsfulla människor på gatorna. Jag hade målat fläskläpparna röda och de putade ofrivilligt. Några onyktra män tolkade det som ett yearning after kisses,
På vägen hem cyklade jag och Sanna förbi massa fredagsfulla människor på gatorna. Jag hade målat fläskläpparna röda och de putade ofrivilligt. Några onyktra män tolkade det som ett yearning after kisses,
visslade och gjorde pussljud efter oss.
Vi cyklade vidare, svårfångade som vi är.
puuss
