brb norge

Okej, orkar ni läsa det här så får ni en morot. 
Vi har kommit på hur extremt lite vi har bloggat om jobbet och allt vad det innebär så här kommer en liten uppdatering om det.
På Egon är jag anställd som servitris och har varit det i snart en vecka.

Mina arbetsuppgifter är att rulla bestick, diska, servera kunder och se till att de tycker om maten och om inte, framföra klagomål till kockarna.

Bära ut glas och rensa bord är också viktigt. Grejen med besticken är att det lilla hörnet i baren som man står och rullar dem i har ett fint meditativt ljus som får en att tänka på massa fint. Och att diska är ju som ett skitroligt onlinespel på datorn där det gäller att vara så effektiv som möljigt, plus att duschkranslang-grejjen är som ett vapen i spelet och man känner sig mäktig när man sköljer alla tallrikar med högsta vattentryck. Jag har det bättre än vad jag kunnat tänka mig för personalen är jättetrevliga och kockarna har typ tonårshumor så det är kul att höra på dem, kunderna är också trevliga om man ler mot dem och säger självklart eller absolut då dom vill ha något extra eller framföra klagomål. Och när det finns kvar pizzabuffe får man ta för sig och när en maträtt är felbeställd eller över får man käka den, samma sak gäller riktigt smarriga deserter som oreokake, eple kake, creme brulet eller poletrockets, jag vet, konstiga namn men gusågått! Jag fick räkna pengar vid stängningsdags redan första arbetsdagen, förutom milkshaken och juice som jag blev erbjuden under de sista timmarna håhåhå.
 

På uteserveringen som är öppen när det är soligt händer massa roliga saker också. Först och främst sätter sig inte folk vid det bord som de säger att de ska där ute så man får komma med heta tallrikar och fråga varenda kotte om de har beställt biffsnadder eller inte, men som tur brukar de var lulliga och glada och tycker dom är jätteskojiga när de säger att de gärna tar rätten ändå, om den är gratis förstås. Ett trevligt sällskap har sådär härligt spontant bett mig sjunga för dom med min hesa ovilade röst och lät mig inte gå iväg förräns jag gjort det så jag drog en tarzanylning och sa att det där var mitt bästaste och lämnade sällskapet i skrattsalvor. Norskar är så lättroade och jag får pengar för det.

Livet är så grymt bra!